Grävlingen

Vi bestämde oss för att ta en sen kvällspromenad genom skogen och fick vara med om en märklig upplevelse.
På stigen vi följde kom plötsligt en grävling springande, rakt emot oss. Förvånade vände vi och sprang åt andra hållet för att koppla Alice som kommit på efterkälken. Under tiden vi sprang tittade jag hastigt bakåt och såg hur grävlingen fortfarande sprang efter oss.
Jag är inte rädd för grävlingar utan tycker de är fina när de rultar fram men jag måste erkänna att pulsen ökade. När vi väl var framme vid Alice hade grävlingen avvikit från stigen och förvirrade funderade vi över vad som egentligen hade hänt.
Varför sprang den?
Varför sprang den rakt emot oss?
Varför sprang den efter oss?

Helt säker

Det känns bra när man vet att man har rätt…

Inga nyheter är goda nyheter

Jag hoppas innerligt att talesättet stämmer eftersom det nu har gått tre dygn sedan jag hörde av min volontär. I måndags kväll fick jag följande SMS: “Inkvarterad och utfodrad. Två trevliga fransmän. Gött”. Jag antar att han ska dela husvagn med de två fransmännen. 

Idag slog det mig plötsligt att jag inte har varken namn eller adress till stället han är på,  jag vet bara att han är på en hästgård i Tipperary på Irland och ska jobba med hästar och ekologiskt jordbruk. Jag fattar inte hur vi kunde missa att ta alla uppgifter. Visserligen har det varit mycket på gång, men ändå…

Innan han åkte sa han att han skulle ha mobilen avstängd och höra av sig brevledes, the old fashioned way, så det lär väl dröja innan vi hör av honom trots att hans bror sommarjobbar som brevbärare och delar ut så fort han bara kan.

Vinglösa

“Man behöver inga vingar för att falla”. Precis så sa han, sonen, när vi apropå en tidningsartikel diskuterade ungdomar som har hamnat snett. Jag greps av ordens allvar och frågade honom varifrån han fått uttrycket. Det var hans kompis som hade sagt så i samband med att de vid ett tidigare tillfälle passerat en utslagen person.

Det är så lätt att vara snabb med att döma och slå sig själv för bröstet men vad jag vet är de flesta av oss utan vingar.

Tusk

Jag och den yngre av sönerna bestämde oss för att ta reda på vad det egentligen var Naboo (the freelance gypsy shaman i The Mighty Boosh) lyssnade på när han sa att han lyssnade på ‘Tusk’ med Fleetwood Mac.
Nu är vi fast! Varje dag måste vi få vår dagliga dos av Tusk.

Mighty, mighty hot

Bilden visar temperaturen på min arbetsplats och innan arbetsdagen var över hade den stigit ytterligare. Min lilla borsdfläkt är helt enkelt för fjuttig. Istället för att skriva ‘It’s mighty hot out’ kan man skriva IMHO.
IMHO kan även betyda följande:
- In My Humble Opinion
- In My Honest Opinion
- In My Hesitating Opinion
- In My Hot Oven
- Internet – My Home Office
- It’s My Hormones, Over!
- I aM Hickupping Often
- In Metaphysical HOrror
- I Might Have Odors

Jag hittade inget ‘IMHI’ men om det hade funnits skulle det ha passat ypperligt som beskrivning på min arbetsplats.

Volontären

Efter drygt två dygn hemma var det dags för den äldsta av de tre att ge sig av igen. Efter en trivsam bilresa till Skavsta stod vi i kön till incheckningen. Bagaget höll de rätta måtten trots att det bland annat innehöll kommunistguran (en rysk gitarr som han med stor omsorg skruvat isär, packat, mätt och vägt) som absolut skulle med till Irland. Det var en speciell känsla att stå där tillsammans med sonen, på ett sätt kändes det som om det var igår jag själv var 18 år och livet endast bestod av möjligheter och på ett annat sätt kändes det så avlägset. Jag är ju inte 100 men väl 44.
Jag frågade om det kändes okej. “Visst”, svarade han. “Och du, är du okej?”.
“Absolut”, sa jag men var tvungen att medge att en del av mig också ville ut och resa. Ut på äventyr.
Han ska jobba som volontär på Irland i en månad och vet inte särskilt mycket om stället han ska vara på eller hur han ska bo.

På vägen hem sjönk jag in i mina egna tankar som jag alltid brukar göra efter ett avsked. Det kändes plötsligt väldigt tydligt och självklart att det inte alls behöver vara slut med äventyr även om det inte går att vara lika spontan som när man var 18. Det kändes bra, tankarna var positiva och fulla av olika idéer. En blick på hastighetsmätaren avslöjade att jag än en gång drabbats av iver och jag lättade på gasen.

Sommarsonett

När vi satt samlade till lunch kom vi att prata om allitterationer och då mindes jag att vi för flera år sedan fick ett verk av Clas Rosvall. Det innehåller en ramsa/dikt/text för varje bokstav och jag tänkte här citera den som representerar bokstaven ‘S’.

Sommarsonett

Se simmig sällskapsresenär som skålar,
som suktat snabba snapsars Samarkand
Sen salig siktat spritens Sommarland
Systemets stamkund sparar stora stålar

Se Spanien-solens slöa slappa strålar
Se silad, såsom snusmald, sandstrandsand
Se saltstänkslipad stenig störtstupstrand
Se svullna svenskars svettigt svedda svålar

Se saken så: Som sommar-Sverige smakar,
som sill, som smörstekt svamp, som smultronstrå
Så smakar sällan söderns saltbuljong

Se sex små skraltiga smått skrajsna skrakar
som smeker sundets spegelslöja, så…
så smakar svensk sen solnedgångsäsong

VVO

Planen var att jag skulle hämta äldsta sonen vid tåget idag men plötsligt, igår kväll, klev han in genom ytterdörren med ryggsäcken på ryggen, gitarren i handen och barfota. Han hade fått skjuts av kocken. Himmel vad glad jag blev! Senast han var hemma var i februari så det var verkligen på tiden.

Han har jobbat hårt som instruktör på en segelskuta och har inte haft varken tid eller möjlighet till någon skönhetsvård. Det är helt enkelt VVO, Våga Vara Ofräsch, som gäller vid den här typen av äventyr.

För drygt en månad sedan bad han mig att skicka ner lite strumpor till honom i samband med att jag skickade något annat. Självklart, många strumpor skulle grabben ha, sprillans nya. Nu när han kom hem höll han upp ett par som fortfarande hade etiketten kvar och pekade på storleken, 36-39. Jag förstod genast att han omöjligt kunde få ner sina 45:or i de strumpor jag skickat. Ibland blir det fel när man ivrar för mycket mitt i välviljan.
Nåja, nu är han hemma och bevisligen har han varit mest barfota.

Apropå VVO dyker det upp en sång i mitt huvud. Det är verkligen ingen skönsång men man kan väl säga att den är annorlunda.

VG, grattis och victory

Äntligen kom mailet med den senaste tentans resultat vilket gjorde mig väldigt glad och nöjd, VG och Grattis stod det. Det kändes bra när jag skrev men under de tre veckor som gått sedan dess har jag hunnit tvivla många gånger, undrat om jag skrev homeostas när jag menade osmolaritet osv. Tack för all uppmuntran och alla glada tillrop! Det låter nog som jag har vunnit en Oscarsstatyett trots att det bara var en delkurs, men det var en riktigt kompakt och mastig delkurs med väldigt mycket att läsa in och förstå. Det här innebär att jag med gott samvete kan fortsätta med ‘Lyckans hjul’.

Fredag, solsken, VG och dessutom tycks vi ha segrat i snigelkampen.

På ren impuls tog jag fram boken med citat av Paulo Coelho som jag har i bokhyllan. Slumpmässigt slog jag upp en sida och där fanns följande citat:

“Ett beslut är endast en början på någonting.
När man fattar ett beslut kliver man ned i en strid ström
som för en vidare till platser man inte kunnat drömma om
den dag man tog beslutet.”

Precis så känner jag, på pricken! Just nu! Mitt beslut att gå den här utbildningen är ett mycket tydligt exempel på att citatet stämmer. Konstigt egentligen, av alla citat fick jag upp just detta, idag.