No More Walks in the Wood

Kanske är det hösten, mörkret eller sinnesstämningen.
Kanske är det allting, eller ingenting.
Oavsett orsak talar de fina harmonierna i denna sorgliga sång till mitt inre.

Passion

Passion kan betyda: lidelse, häftigt begär, begär, vurm, mani, glöd, eld, patos, kärlek, åtrå.
Passion kan även betyda: Kristi lidande och död, Kristi lidandes historia; oratorium över Kristi lidande, passionsmusik.

Passionerad? -Ja.

Blir man passionerad av passionsfrukt?
-Förmodligen inte.

Namnet Passionsfrukt (Passiflora edulis) kommer sig av att växten tillhör Passionsblomssläktet, som på latin heter Passiflora.

Slutsats: Om du saknar passion hjälper det inte att äta passionsfrukt.

Lilla Vicke Vire

En man berättade för mig om ett ”framtidsföredrag” han varit på. 
En sak som gav mig rysningar var att mer än 50 % av drygt 1000 tillfrågade svarade att de hellre skulle bli av med vänster lillfinger än vara utan mobiltelefon resten av livet.

Drastisk som jag ibland kan vara, såg jag både yxa och huggkubbe framför mig och mitt val skulle vara enkelt.
Mail, telepati, fast telefoni, flaskpost…

Ötur

- ”Nu är den stora frågan vart vi ska”.
Med de orden inleddes årets skärgårdstur.
Gungle hämtade mig vid stationen i sin lilla svarta sportbil och allting kändes förvirrat på det där alldeles speciella viset som det alltid gör när vi ska ut på äventyr.
Väl framme i Stavsnäs skyndade vi ombord på ‘Söderarm’ som skulle ta oss till Sandhamn. Fnissiga och glada tog vi plats vid ett av fönsterborden med varsin öl och macka, mycket nöjda med att ha hunnit med en tidigare båt än planerat.

  

 

Vårt rum i det gamla missionshuset var verkligen trivsamt med utsikt över den lilla byn nere vid hamnen och uppkrupna i varsin säng smuttade vi på den obligatoriska resewhiskyn. Vi pratade, skrattade och trivdes så där som man gör tillsammans med en riktigt god vän. Sandhamn visade sig dessutom ha mer belysning än de öar vi tidigare besökt vilket gjorde att vi inte gick så mycket fel, bara lite.

Kvällen övergick till natt och mätta efter middagen låg vi till slut i varsin slaf. Tjejsnacket fortsatte medan ovädret tjöt och ven utanför fönstret.

Morgonen kom och stärkta efter en god frukost promenerade vi över ön i det mulna vädret innan vi slutligen gled ner i Kryssarklubbens varma bubblande pool.

Relaxavdelningen var  läcker med bubbelpool, bastu, bar, stenläggningar och allt som hör därtill men både Gungle och jag kom att tänka på Finnhamns speciella bastu, där vi var förra året. Den bastun kan man boka för att få vara alldeles i fred och genom det breda fönstret kan man titta ut över fjärden. När man känner sig tillräckligt het är det bara att tassa ut ur bastun, klättra nerför stegen och låta kroppen sjunka ner i det höstkalla, uppfriskande vattnet. Det är riktigt läckert!

På hemvägen passade vi på att fynda varsin rejäl bit högrev och när Gungle hade släppt av mig vid stationen tror jag nog att hon sa: Nu är den stora frågan vart jag ska.

Banana Pancakes

Vill du ha recept på bananpannkakor kan du klicka här.

I vagn nr 6

Jag sitter just nu på tåget från Krisitianstad och känner hur tröttheten avlöser de senaste dagarnas anspänning. Undrar just om det är mörkret utanför som gör att stämningen ombord är ganska myspysig. Kanske spelar det roll att det inte är vilken kväll som helst, utan fredag kväll.
Jag tjuvlyssnar lite och får en känsla av de olika möten som sker här i vagn nr 6. Människor som tillfälligt möts och berättar saker som man bara berättar för någon man är ganska säker på att aldrig träffa igen.
Andra känner varandra bättre, flirtar lite och verkar fulla av förväntan.
Sedan finns det förstås de som tycker att det är okej att prata hur högt och länge som helst i sin mobiltelefon.

Om någon här i vagn nr 6 skulle drabbas av hjärtstopp så ska jag göra mitt allra bästa nu när jag är uppdaterad med det allra senaste inom Hjärt- och lungräddning.

De som är intresserade av vad som är på gång när det gäller HLR, Hjärt- lungräddning, kan klicka här.

Ingen riktig hjälte

Ännu en gång har det blivit dags att besöka högskolan för ett par intensiva och krävande dagar med allt från tentor till blodtryckstagning.
Under tågresan till Kristianstad förundrades jag över mannen som satt bredvid mig. Han lyssnade på en och samma Queen-låt i nästan två timmar samtidigt som han spelade någon slags hjältespel på sin bärbara dator. Ett tag trodde jag att musiken hörde till spelet men det visade sig vara självvalt att lyssna på samma om och om igen. Han rekryterade drakar och minotaurier så han verkade bli både trött och svettig men någon riktig hjälte tror jag inte att han var.

Kanske förundrades han över mig där jag satt och försökte ta så lite plats som möjligt för att vi båda skulle kunna upprätthålla våra personliga revir, så att jag kunde upprätthålla mitt personliga revir.

Det var skönt att komma fram till Kristianstad.

Konstig älgjakt

När jag var liten ville jag väldigt gärna ha en häst. Någon i familjen, som väl tröttnat på tjatet om häst, föreslog att jag skulle gå ut i skogen och försöka fånga en älgkalv som jag sedan kunde tämja och rida in.
En lysande idé tyckte jag och började genast tillbringa ganska mycket tid i skogen för att försöka hitta en stackars övergiven och föräldralös älgkalv som skulle kunna bli min framtida springare.
Det fanns en tid när jag tyckte att det här var en pinsam liten historia men nu tycker jag snarare att den är gullig och jag minns den fina skylten jag gjorde med rubriken ”Foderstat för älg”.

Det var när jag fick syn på den här videon om flodhästen Jessica, som jag kom att tänka på min alldeles egna variant av älgjakt. Konstiga saker kan hända. (Jag har inga planer på att åter börja ”jaga älg”).

People don’t change

I vanliga fall är jag en värdelös shoppare, saknar både köpkraft och beslutsamhet, förutom när det gäller böcker. Igår, när jag gjorde min sambo sällskap in på Dressman, fick jag syn på en tröja som var helt i min smak och jag tog genast av min egen för att prova. Den mörka fina tröjan med hög krage omslöt mig med sin varma mjuka gosighet och lediga passform. Den ville jag ha.
Expediten kom förbi och talade om att den var för stor, att det var herrstorlek. Min övertygelse ersattes av tveksamhet och jag sa till min sambo att jag kanske borde ändra stil, försöka vara lite tjusigare.
Min sambo tittade på mig och sa: – ”Du vet väl vad Dr House brukar säga?”.
Jag skakade på huvudet.
- ”People don’t change”.
Visst ja, så brukar han ju säga.
Jag insåg hur otroligt sant det är och köpte tröjan.

Löka

Pratade med ena sonen igår, han med ”Beduin-fejset”.
När han hörde hur trött jag var tyckte han att jag skulle ta det lugnt. Jag svarade att jag inte kunde, en massa saker att göra utan varken ork eller ro.
-Äh, sätt dig framför TV:n och löka”, sa sonen.
Löka tänkte jag, vilket ord, det låter inte ett dugg mysigt. Ofräscht. Om jag skulle sitta framför TV:n och löka skulle jag nog få ett akut behov av att duscha.

-”Vet du, snart kommer jag och brorsan hem och då ska du få lära dig att ta det lugnt. Vi ska sitta framför TV:n en hel dag, löka och äta nudlar”.
Herregud tänkte jag och såg framför mig stora blöta fläckar under armarna. Det lät verkligen inte trivsamt. Och så äta samtidigt.

Efter att ha googlat på ordet löka känner jag mig betydligt lugnare och ser nu framemot den stora lökardagen. Löka kan nämligen, förutom att svettas, även betyda slöa och slappa. Det kommer från det militära där LÖKA är en förkortning för Leda Övervaka Kontrollera Arbetet. Kanske säger det något om det militära…

Förmodligen är jag väldigt efter för även om jag tar det lugnt den här eftermiddagen skulle jag aldrig säga till någon att jag lökar.