Snön ligger vit på taket

…och det är med försiktighet jag fyller på mer solrosfrön.

Trostankar

Medan jag väntade på min tur hos frissan bläddrade jag igenom novembernumret av Svensk Damtidning. De flesta uppslag var ganska ointressanta, handlade mest om kungafamiljen och andra kändisar, men det var ett som fick mig att höja på ögonbrynen och bli riktigt förvånad. Det handlade om underkläder, ”underkläder som plattar till, formar och fördelar. Underkläder som ger smickrande skärningar och förför”. ”Första hjälpen för platt rumpa. Hudfärgad push up-trosa med kuddinlägg, 599 kr”.

Det måste väl i alla fall kännas riktigt konstigt att bygga på sin rumpa med två kuddar. När jag ser bilden på push up-trosan kommer jag osökt att tänka på när jag som liten flicka skulle lära mig att åka skridskor och min mamma stoppade en kudde innanför mina byxor, för att nedslagen i isen skulle bli mindre hårda.

Jag läste vidare om andra varianter: ”För plattare mage och slankare höfter. Hög trosa med insydda mjuka skenor i sidorna”.

Jag förstår inte riktigt för vems skull – finns det någon som tycker att det är finare och mysigare med en rumpa med kuddar och skenor, än en utan? Kan det verkligen vara som rubriken lovar: ”Rena miraklet. Smickrar och förför”.

Naturligtvis är det var och ens ensak men för mig är det helt otänkbart att ha två kuddinlägg i brallorna, även vid skridskoåkning.

Kärleksbrev

Hörde på TV om Gustav II Adolf:s kärleksbrev till sin ungdomskärlek Ebba Brahe, som han sorgligt nog aldrig fick gifta sig med.
Ett av dem började så här: ”Min duva! Mitt höns! …”.

Tveksamt om ”Mitt höns” är gångbart idag…

Det är häftigt att det finns gamla bevarade dokument men samtidigt känns det helt fel att läsa någon annans kärleksbrev, även om det har gått 400 år.

Ett kärleksbrev förtjänar varsamhet och respekt eftersom det är skrivet av någon som öppnat sitt hjärta

Three little birds

Äldsta sonen rapporterar att de nu har lämnat Maya-folket och är på väg mot Mexico. Stämningen i mailet kan sammanfattas med ett enda ord: ”Lycka!”

Jag tänker på när han senast var hemma och sa: ”Här ska du få höra, den här låten blir man glad av!”.
Jag har aldrig lyssnat särskilt mycket på Bob Marley men jag måste säga att jag faktiskt blir glad när jag hör den. Budskapet i sången är bra men min glädje beror nog främst på att jag förknippar den med vår trivsamma stund tillsammans.
Jag kan tänka mig att det är precis så han känner just nu – ingen oro; allting kommer ordna sig;…

Jag klarar det

”Klarar du det?!”, utbrast min bekant som är läkare, när jag berättade att jag ska bli undersökt i undervisningsklass pga en hudförändring.
Jag förstår att hon menade väl, att jag kunde backa ur, men hennes fråga gjorde mig osäker.

Det kommer säkert gå galant men jag undrar hur snacket mellan läkarkandidaterna och specialisten kommer låta.
Snart är det dags och förhoppningsvis kommer det vara med lätta steg som jag efter ett par timmar skuttar därifrån.

Inom mig tänker jag svaret jag aldrig gav min läkarbekant: ”Ja, det är klart att jag klarar det!”.

Haiku

Jag lyfte blicken från böckerna, tittade ut genom fönstret och såg en liten kille på cykel. Han slirade och sladdade genom snödrivorna, såg ut att vara i sin egen värld. Det måste vara ljuset som lockade till denna äventyrliga cykeltur. I köket pågick korsordslösning och jag hörde deras småprat:
-”JAPANDIKT?”.
-”Måste vara HAIKU”.

Jag kom att tänka på den samling med alster av Claes Rosvall som vi fått av goda vänner. Glad åt ett avbrott i studierna gick jag och hämtade häftet och slog upp ”H”, där följande finns att läsa:

HAIKUS

Handelsresande
Harald Håkansson hatar
Hilton-hotellen

Häftig hemlängtan
Handelsresan halveras
Han hastar hemåt

Hemma hos Harald
hånglar hans hustru hejdlöst
Hans heter hannen

Häpen hör hustrun
Haralds hostande Hillman
”Hans! Hans! Hörnskåpet!”

Han handlar harigt
Hamnar huvudstupa hos
hennes handdukar

Hon hör Haralds ”Hej!
Hulda, huldaste hustru”
Hon hatar honom

Han håller henne
hårt, hårdare, hårdast ”Höh”
Han hyssjar Hulda

Harald har hört Hans
”Hulda, huldaste hustru,
hörnskåpet hickar”

Huldas hud hettar
Hakan hackar hysteriskt
”Husbock”, hycklar hon

”Helvete heller!”
Harald har hört. Han handlar
”Hämnd”, hojtar han, ”hämnd”

Hörnskåpet haspas
Hagelgeväret hämtas
”Hulda”, hickar Hans

Här hesiterar
Harald Håkansson. ”Hanrej”,
hulkar han, ”Hanrej”

Harald handlar helt
huvudlöst; hämtar husets
hemska hillebard

Hela hösten har
Hulda högtidlighållit
hans harakiri

Love of My Life

Tenta-tid har för mig blivit detsamma som Queen-tid. Drygt en vecka kvar till sluttentan och jag höjer volymen och väljer med omsorg.

Måtte det gå bra för nu är jag riktigt urless.

Dagdrömmar

 Jag läste ett citat av Paulo Coelho:

”Ge aldrig upp dina drömmar – följ tecknen.”

Jag tycker om att dagdrömma och har läst någonstans att det dessutom är nyttigt.

På wikipedia står det så här om dagdrömmar:

En dagdröm är en fantasi som upplevs i vaket tillstånd till skillnad från drömmen upplevd under sömn. Dagdrömmar består oftast av trevliga tankar, förhoppningar och ambitioner.

Det finns många olika typer av dagdrömmande och forskare har ännu inte lyckats komma överens om någon specifik definition av vad en dagdröm är. Dagdrömmande ses ofta som en lat, icke-produktiv syssla, ett tidsfördriv, men dagdrömmande kan vara konstruktivt i vissa sammanhang. Det finns många exempel på människor i kreativa och konstnärliga yrken, såsom kompositörer, författare och filmskapare, som har utvecklat nya idéer genom dagdrömmar. På samma sätt har forskare, matematiker och fysiker utvecklat nya idéer genom att dagdrömma om sina ämnesområden.

Efter att ha läst och begrundat känner jag att det är helt okej att dagdrömma när lust och behov finns

Vad göra?

Done and done

Det var nog så sonen tänkte när han skickade iväg sitt SMS kl 05.41 den 29/12-09, strax innan han lämnade landet.
SMS:et löd så här: ”Ha det bra, gott nytt år, syns i mars! Kram!”.

Han måste väl ändå höra av sig innan mars