Förmiddagen har ägnats åt välbehövlig städning.
Det var sotarmäster själv som kom i år, en äldre fin man. Han upptäckte att en plåt i vår kamin hade blivit deformerad och därför inte gick att ta ut. När han sotat skorstenen och dammsugit inuti kaminen, så gott det nu gick pga plåten, hände det som hände för ungefär femton år sedan. Locket som sitter under skorstenen lossades och ungefär tio liter sot for ut och träffade golvet med ett dovt kloff-ljud.
Sotarmäster blev alldeles olycklig över det inträffade och jag blev olycklig för att han blev olycklig. Båda dammsög vi, han med sin dammsugare och jag med grovis. Jag sa att han kunde gå, att jag kunde fixa resten själv. Han gick, jag dammsög. Det knackade på dörren och där stod han med famnen full av trasor.
Det var inte hans fel, inte mitt heller, utan sånt som kan hända. Undrar om det kommer någon sotare till oss nästa år? Man vill ju inte vara orsak till någon sotares ångest, inte till någons ångest.
