Ännu en gång har det blivit dags att besöka högskolan för ett par intensiva och krävande dagar med allt från tentor till blodtryckstagning.
Under tågresan till Kristianstad förundrades jag över mannen som satt bredvid mig. Han lyssnade på en och samma Queen-låt i nästan två timmar samtidigt som han spelade någon slags hjältespel på sin bärbara dator. Ett tag trodde jag att musiken hörde till spelet men det visade sig vara självvalt att lyssna på samma om och om igen. Han rekryterade drakar och minotaurier så han verkade bli både trött och svettig men någon riktig hjälte tror jag inte att han var.
Kanske förundrades han över mig där jag satt och försökte ta så lite plats som möjligt för att vi båda skulle kunna upprätthålla våra personliga revir, så att jag kunde upprätthålla mitt personliga revir.
Det var skönt att komma fram till Kristianstad.
