- ”Nu är den stora frågan vart vi ska”.
Med de orden inleddes årets skärgårdstur.
Gungle hämtade mig vid stationen i sin lilla svarta sportbil och allting kändes förvirrat på det där alldeles speciella viset som det alltid gör när vi ska ut på äventyr.
Väl framme i Stavsnäs skyndade vi ombord på ‘Söderarm’ som skulle ta oss till Sandhamn. Fnissiga och glada tog vi plats vid ett av fönsterborden med varsin öl och macka, mycket nöjda med att ha hunnit med en tidigare båt än planerat.
Vårt rum i det gamla missionshuset var verkligen trivsamt med utsikt över den lilla byn nere vid hamnen och uppkrupna i varsin säng smuttade vi på den obligatoriska resewhiskyn. Vi pratade, skrattade och trivdes så där som man gör tillsammans med en riktigt god vän. Sandhamn visade sig dessutom ha mer belysning än de öar vi tidigare besökt vilket gjorde att vi inte gick så mycket fel, bara lite.
Kvällen övergick till natt och mätta efter middagen låg vi till slut i varsin slaf. Tjejsnacket fortsatte medan ovädret tjöt och ven utanför fönstret.
Morgonen kom och stärkta efter en god frukost promenerade vi över ön i det mulna vädret innan vi slutligen gled ner i Kryssarklubbens varma bubblande pool.
Relaxavdelningen var läcker med bubbelpool, bastu, bar, stenläggningar och allt som hör därtill men både Gungle och jag kom att tänka på Finnhamns speciella bastu, där vi var förra året. Den bastun kan man boka för att få vara alldeles i fred och genom det breda fönstret kan man titta ut över fjärden. När man känner sig tillräckligt het är det bara att tassa ut ur bastun, klättra nerför stegen och låta kroppen sjunka ner i det höstkalla, uppfriskande vattnet. Det är riktigt läckert!
På hemvägen passade vi på att fynda varsin rejäl bit högrev och när Gungle hade släppt av mig vid stationen tror jag nog att hon sa: Nu är den stora frågan vart jag ska.
